domingo, 6 de julio de 2014




EZKONTZA

Ezkontzarako erosi nituen
zapata takoidun gorriak
lotu ditut oinetan.
Minigona laranja.
Kulerorik ez.
Niki bat
beste bat eta beste bat.
Amonak jositako bufanda.
Betaurreko beltzak.
Eta ispiluari begira jarri naiz.

Ezkontzarako erosi nituen
zapata takoidun gorriak
erantzi ditut.
Minigona laranja.
Kuleroak ez.
Niki bat
beste bat eta beste bat.
Amonak jositako bufanda.
Betaurreko beltzak.
Eta ispiluari begira jarri naiz.

NAGORE ETXABE

LA BODA

Me he puesto en los pies
los zapatos de tacón rojos
que compré para la boda.
La minifalda naranja.
Sin bragas.
Un niqui
otro y otro.
La bufanda tejida por la abuela.
Las gafas negras.
Y me he colocado mirando el espejo.

Me he quitado
los zapatos de tacón rojos
que compré para la boda.
La minifalda naranja.
Las bragas no.
Un niqui
otro y otro.
La bufanda tejida por la abuela.
Las gafas negras.

Y me he colocado mirando el espejo.

jueves, 3 de julio de 2014




EZ NEGARRIK EGIN, HAURRA

paperean nekarren idatzia
eguneroko ipuina
eta papera maite ez duten piztia bi
irten zaizkit bidean
gelditu naute
galdetu didate:
-nora zoaz!
lamia baten bila nindoala esan diet
ez didate sinetsi
haserretu egin dira

ez, piztia horiek ez datoz zirkuetan

atzo bekokian ipini zenidan pegatina
kendu didate
-hustu sakelak!
eta beha eta beha egon dira paper hari
jakin behar zenuke
ez dutela piztia guztiek
irakurtzen ikasten

zer zen hura galdetu didate
ipuin bat zela erantzun diet
-ipuinik ez guri!

bai hurrengo batean esanen dizut zein diren
ikusten baldin baditugu

mila zatitan hautsi dute ipuina
eta zati guztiak jatera behartu naute

ez, makila horrekin ez dituzu uxatuko

eta orain ez naiz oroitzen
paper hartan zuretzat idatzia nekarren
eguneroko ipuinaz

ez negarrik egin, haurra:
mila ipuin berri
dauzkat barruan orain
zuri beldur eragiteko

KOLDO IZAGIRRE  “rimmel”

(NO LLORES, NIÑO

traía escrito en papel
el cuento diario
y dos bestias que no aman el papel
me han salido al camino
me han parado
me han preguntado:
-adónde vas!
les he dicho que iba a buscar a una lamia
no me han creído
se han enfadado

no, esas bestias no vienen en los circos

la pegatina que me pusiste ayer en la frente
me la han quitado
-vacía los bolsillos!
y han estado mira que te mira el papel aquel
deberías saber
que no todas las bestias
aprenden a leer

me han preguntado qué era aquello
les he respondido que era un cuento
-a nosotros no nos vengas con cuentos!

sí la próxima te diré quiénes son
si los vemos

han roto el cuento en mil pedazos
y me han obligado a comerme todos los pedazos

no, con ese palo no los espantarás

y ahora no me acuerdo
del cuento diario
que traía escrito para ti en aquel papel

no llores, niño:
mil cuentos nuevos
tengo ahora dentro
para darte miedo)




BASERRITAR ASTRONOMOA
-zer da eguzkia?
-erlojua, orratzik gabe.

ASTRONOMO BASERRITARRA
-zer da ilargia?
-marmita betea.

KOLDO IZAGIRRE  “rimmel”

(EL CASERO ASTRÓNOMO
-¿qué es el sol?
-un reloj, sin agujas.

EL ASTRÓNOMO CASERO
-¿qué es la luna?
-la marmita llena)




AITORPEN BELDURGARRIA

eskolan
mahai zaurituetan ginen denok

makilak moztu bezala
marrazten genuen:
amorruz beteta
eta labanaz

eskolan
mihia urdin genuen denok

diktadoan idatzi bezala
egiten genuen hitz:
txanpoiz beteta
eta erdaraz

KOLDO IZAGIRRE  “rimmel”

(CONFESIÓN ATERRADORA

en la escuela
todos estábamos en mesas heridas

dibujábamos
como cortábamos palos:
llenos de rabia
y con navaja

en la escuela
todos teníamos azul la lengua

hablábamos
como escribíamos al dictado:
llenos de monedas
y en castellano)




TELEFONO DEIAK

Bluesak dira gure telefono deiak
“etxera sartzen ari naiz
oinetakoak kendu ditut”.
Zuk hitz egiten duzun bitartean ez dut hotzik.
Telebista pizten dut mutu
berokia botatzen lurrera
Afganistango soldadu baten hilotza korridorean.
Ez larritzeko esaten didazu
guda gehiegi daudela zabalik
hemen eta munduan.

Hauts gehiegi hartu du etxeak
hatz-markak nonahi
beti dago gure espezieko norbait esna
horregatik naiz beldur.
Sukaldean eltzea jartzen dut urez
armairuak zabaltzen ditut banan-banan
bakarrik afalduko dut gaur ere.
Tomate bat hartu dut
erditik irekitzeko.

Odoletan hasi da aiztoa.

LEIRE BILBAO “scanner”

(LLAMADAS DE TELÉFONO

Nuestras llamadas de teléfono son blues
“estoy entrando en casa
me he quitado los zapatos”.
Mientras hablas no tengo frío.
He encendido la tele, sin sonido,
tirado el abrigo al suelo
cadáver de un soldado de Afganistán en el pasillo.
Me dices que no me preocupe
que hay demasiadas guerras abiertas
aquí y en el mundo.
Hay demasiado polvo en casa
marcas de dedos por todas partes
siempre hay alguien de nuestra especie
por eso tengo miedo.
Pongo la olla con agua en la cocina
abro los armarios de uno en uno
hoy también cenaré sola.
He cogido un tomate
para partirlo por la mitad.

El cuchillo ha empezado a sangrar.

LEIRE BILBAO “scanner”)




APNEA

Segundo bat
kloro usaina nire eskuetan
kalea igerileku bat da non
biluzik jantzita doazen oinezkoak
bi
sorosleak desagertu egin dira
gainean neraman xukaderarekin batera
bat-batean
hiru
lepoa mugitzen besterik ez dut arnasa hartzeko
urtu egin da paisaia
ez naiz pisu
lau
igeri noa kaletik
enbor bat bezala ibaian behera
inork ez du nire biluztasunean erreparatzen
bost
besoak mugitzen ditut
hankak tximistaz bete zaizkit
atzamarrak ura urratzen
sei
lepoa jiratzen dut berriz
ezker-eskuin
inora ez begiratzeko
zazpi
nire itzal horizontalarekin topo egin dut
ura belarrietan
korronteak narama
zortzi
nire biriketatik edaten dut
gutxi falta zait
muga igarotzeko
bederatzi
segundo bakar bat gehiago
neure kabuz
inoren laguntzarik barik
hondoratu nadin
hamar
eskua bat sentitu dut lepotik gora tiraka
gaur ez didate utziko
gaur ere ez
gaur ere ez

LEIRE BILBAO “scanner”

(APNEA

Un segundo
olor a cloro en mis manos
la calle es una piscina en la que
los peatones van vestidos desnudos
dos
los socorristas han desaparecido
junto con la sudadera que llevaba
de repente
tres
no tengo más que mover el cuello para respirar
se ha derretido el paisaje
no peso
cuatro
voy nadando por la calle
como un tronco río abajo
nadie repara en mi desnudez
cinco
muevo los brazos
las piernas se me han llenado de relámpagos
los dedos rasgando el agua
seis
giro el cuello de nuevo
a derecha e izquierda
para no mirar a ningún sitio
siete
me he encontrado con mi sombra horizontal
agua en las orejas
me lleva la corriente
ocho
bebo por mis pulmones
me falta poco
para llegar a la meta
nueve
un solo segundo más
para hundirme
sin ayuda de nadie
por mi cuenta
diez
he sentido una mano tirando del cuello para arriba
hoy no me dejarán
hoy tampoco
hoy tampoco

LEIRE BILBAO “scanner”)




BEHORRA

Zure izerdia daramat ahoan
hortz artean
lur lehorra eta belarra.

Dakidan egoismorik zintzoenean diotsut
behor bat izan nahi dut zelaian
zure askatasuna jaten.

LEIRE BILBAO  “scanner”

(YEGUA

En la boca llevo tu sudor
entre dientes
hierba y tierra seca.

Con el más sincero egoísmo que conozco te digo
que quiero ser una yegua en el campo
comiendo tu libertad.)